Jag vet att jag är sent ute men jag har haft så mycket att göra den sista tiden. Fullt upp och egentligen har jag inte tid att skriva det här heller ;) Men i alla fall. Min familj finns uppdelade på två platser. Dels finns den här i Norrköping, dels finns den i urskogen i småland.


Mamma Ranta ; mamma är en person jag har haft väldiga problem med till och från. Förr hade vi ingen bra relation alls och kunde knappt befinna oss i samma hus utan att ryka ihop. Idag är mamma och jag väldigt tighta och jag ringer till henne flera gånger om dagen för att berätta helt orelevanta saker. Trots att hon suckar och säger typ "åh är det du" tror jag hon uppskattar det mer än vad hon vill erkänna. Hon har min passion för nagellack och det är alltid lika roligt att visa någonting nytt i samlingen för henne för hon verkar vara lika sugen på att köpa nya lack som jag. Jag är glad att min mamma är min mamma och jag älskar henne något otroligt mycket.


Pappa Ranta ; Pappa Ranta är någon jag alltid sett upp till och rådfrågat om jag haft någon dum fråga i bakfickan. Han och jag har haft våra duster och vi har samma temperament och är lika surskalliga av oss så ibland är vi väl inte direkt som ler och långhalm. Han och jag har våra intressen för teknikprylar och det är skönt att det finns någonting vi kan prata om :) Jag uppskattar verkligen att han kramar mig som han gör varje gång jag åker hemifrån. Jag uppskattar att han visar att han älskar mig på sitt sätt och jag måste erkänna att jag saknar min familj mer än vad jag trodde att jag skulle göra när jag flyttade därifrån.


Lillasyster Ranta ; Åh. Den här jävla ungen alltså. Jag har skrikit, bråkat, ja, vem har inte den relationen till sina syskon? Hon har klippt sönder mina saker, hon har snott mitt smink, varit otroligt jävla jobbig. Men nu när hon är femton år gammal och börjar förstå hur det var att vara mig när hon var mindre har hon blivit helt okej och jag uppskattar att hon kommer hit då och då så vi får göra saker tillsammans. Jag har lärt mig att hon är den enda jag har  (vilket har rabblats i åratal framför mig men jag har inte förstått varför) och jag tycker verkligen om henne. Vi har samma intressen och hon är lika engagerad som jag i mina intressen. Jag hade inte kunnat ha en bättre lillasyster :)


Här består min familj av tre katter - en filbunke, en lurvhög och ett nervöst sammanbrott. De gör mig glad om dagarna samtidigt som de gör mig totalt galen ibland men jag hade aldrig kunnat leva utan dem. De finns där när jag är ledsen och de finns här och gör min dag mindre ensam. Jag känner mig som the crazy cat lady i the Simpson.


P ; Jag vet inte vart jag ska börja eftersom mina ord är överflödiga. Jag har aldrig träffat någon som förstått mig så bra och han förstår när han bara ska låta mig vara och när han borde prata. Det är klart att vi har våra upp och nergångar men det fungerar verkligen bra och jag känner mig lika glad och lycklig när han kommer hem som han gjorde första gångerna vi träffades. Jag skulle kunna prata på i en oändlighet men det gör jag inte för jag vet att han vet.