De ringde upp från sjukan och det var inga problem och frid och fröjd och mitt hjärta saktade ner och jag var inte panikslagen över huvud taget. Så ringde det upp typ tre sekunder senare och de såg att jag hade högt blodtryck förra året och stormade så att vågorna slog över telefonluren och sa att jag var tvungen att gå och kolla att jag inte skulle dö eller något.

Jag förklarade att jag var på återbesök och att det gått ner och att jag gjorde testet i samband med att jag var panikslagen över skolan och att morfar dog. Hon lät ändå väldigt panikslagen och förklarade att hon helst ville att jag kollade upp det igen. Ja, det är väl inga problem? Jag vill ju inte direkt dö i tidig ålder, jag sätter mig inte på tvären när det gäller sådana saker - jag blir bara nervös och mår skitdåligt och vill hellre dö än att göra det,men det är väl en annan femma va?

Haha, det var så fult, "Och då menar jag inte menstruell blödning utan en HJÄRNblödning". Jo, jag förstod att det var det du menade, men lungt, jag går dit och testar blodtrycket igen.


Och paniken kom krypande längst nerverna. Tänk om det har gått upp igen? Jag är skitnervös, och jag ska inte ens gå idag. Jag är så rädd att de ska säga att jag är påväg att dö eller något och att mina värden är hemska. Dö är kanske att ta i men det känns ändå inte bra menar jag. Usch, nu får jag sluta tänka på det för annars kommer det väl skjuta i höjden.