Jag har världens bästa vän. Har ni det? Min vän är så bra som alla vänner kan bli. Hon är glad, omtänksam, underbart söt, rolig, smart, halvsvår att umgås med (men det är det som gör henne så underbar för jag är precis likadan så det är mer en komplimang än något negativt), och väldigt väldigt Therese.

Jag gick i samma klass som henne från ettan till sexan. Då var vi inte jätte bra vänner men vi var ändå vänner, vi umgicks, men vi hade andra vänner vid sidan av. Så började vi högstadiet, fortfarande på samma skola men inte i samma klass. Då ett tag kom vi bort från varandra, men efter några missöden med hennes bästa vän tror jag det var fann vi varandra sittandes på varsin häst ute på skogsvägarna i närheten av hennes föräldrars hus. Det var genom Andersson och Pysen (jag kommer aldrig glömma de där två) jag insåg att det var Therese och jag. Vi fastnade mer och mer för varandra och sommaren till första året på gymnasiet upplevde jag min bästa tid i mitt liv med henne.

Vi lånade varsin häst, jag lånade min idiotälsklingshäst i form av en stor Isabellfärgad ardenner, Therese lånade en vit fjollig arab som gjorde allt som araber brukar göra. Jag bodde bokstavligen talat hos Therese den sommaren, vi hade så grymt roligt!

Så började vi gymnasiet, hade fortfarande sommartiden i friskt minne, började umgås med killar (fy tusan säger jag bara :p ) och lite sådana där grejer man gör på gymnasiet. Vi hade våra upp och nergångar, vi hade vårt lilla roliga och vi hade det förjävligt ibland, men vi gick aldrig ifrån varandra. Hon stöttade mig när jag hade det jävligt jobbigt, jag stöttade henne när hon hade det förjävligt. Vi åkte till Island tillsammans och jag hade aldrig klarat av att vara där utan henne. Så tog vi studenten, och så var det inte vi längre, i alla fall inte på heltid :/

Jo. Det är fortfarande vi, men det är vi på avstånd. Jag pluggar, Therese söker jobb och gör sitt och är skitduktig. Hon gör mycket saker jag aldrig skulle våga göra och jag är stolt över henne. Hon har världens sötaste katt, en trevlig sambo, ett fint litet hus. Jag har lägenheten i stan och jävligt mycket plugg i huvudet. Det bästa av allt är att vi fortfarande har varandra, fast att det är på avstånd.

Jag är glad att jag har min kära fru. Jag ville bara säga det, så att ni förstår hur mycket hon betyder för mig :) Hon har funnits där i vått och torrt, vi har gjort våra misstag men vi har ändå klarat upp dem. Så Therese, om du ser det här (vilket jag vet att du gör) vill jag bara att du ska ta åt dig väldigt väldigt mycket :)


Och vet ni vad hon har gjort idag? Det är så fint av henne. Det var rea på Converse och mina är totalt trasiga. Trots knagglig kassa (vem fan har inte det idag?) handlade hon ett par åt mig för att jag skulle få dem billigare istället för sådär dyra som de är annars. Underbara sötaste raraste omtänksamaste fru! Tack så väldigt väldigt mycket för skorna (DU SKA FÅ PENGAR SNART JAG LOVAR!) det var verkligen snällt av dig! Det känns skönt såhär i tentan att ha dig att prata med. Hoppas kläderna och skorna du köpte idag var snygga som tusan!