Koppel eller inte?
2009-11-18
21:40:23
1 kommentarer En evig fråga antar jag. Var som sagt ute och gick en tur runt strömmen idag (mellan powerwalket fick man sakta ner så att leran inte tog en i sitt våld) och det var riktigt skönt med frisk luft runt huvudvärken. Helt plötsligt ser jag ett svart streck och koppar det direkt med att det är en lös hund, och mer än så reagerar jag inte förrän jag kommer på mig själv att fundera på vart den egentligen tog vägen. Så snart jag ser en svart glatt viftande svans slutar jag bry mig igen och börjar återigen nynna på paramores misery buisness.

Så ser jag tillslut både hund och ägare, och det var inte mer med det, men så ska en äldre dam (säger man dam? Tant? aja, wter) som inte har en aning om att det är en lös hund som jagar änder precis nedanför henne. Precis när hon passerar schäfern som står i en sluttning ner mot vattnet springer den upp med öppen mun, glatt viftande på svansen och jag hann naturligtvis se att hunden var hur glad som helst och att den inte alls ville något illa.
Den här stackars damen, tanten, hoppar upp en meter upp i luften, minst och börjar springa. Hon blev helt vettskrämd, dels för att hon inte hade en aning om att det fanns en stor hund i närheten, och sedan har vi ju ingen aning om hon är livrädd för hundar eller inte, och chocken när det bara kommer upp något stort framför henne kan ju göra mycket det med. Ägaren ber naturligtvis om ursäkt medan hunden springer fram till mig och glatt nosar på min hand innan jag drar vidare när jag sett att tant, dam inte har fart speciellt illa, men tankarna virvlar ju naturligtvis runt.
Jag förstår att man som hundägare vill ha sin hund lös ibland så att den får springa av sig och ha roligt. Jag vet hur viktigt det är för djur att få sträcka på benen och kunna länga på sina steg. Men på en väldigt trafikerad gångväg, speciellt en så populär runda som strömmen faktiskt är, kan det ju uppstå sådana här situationer. Nu blev den här människan grymt uppskrämd mitt i något som kanske skulle vara hennes mest avkopplande stund på dagen.
Jag hade inga problem med att se att hunden var glad och verkade snäll (det vet jag ju egentligen inte helt säkert men den såg inte ut som en mördarmaskin direkt), men om den här tant, damen tillexempel ogillar hundar, och älskar katter, kan ett väldigt troligt missförstånd uppstå. Katter viftar på svansen när de är irriterade och vill bli lämnade i fred - hundar viftar ofta på svansen för att de är uppspelta och glada. En kattmänniska som ogillar hundar kanske inte vet detta, och hur kul är det då om en stor hund kommer springande rakt mot dem med en svans som går i hundrasjuttio kilometer i timmen? Nu behöver det ju inte vara så att hon var hundrädd över huvud taget, men hon upplevde det förmodligen inte alls som en speciellt trevlig situation.

Emy
Fast hundar viftar på svansen när de är arga och vill bitas också, har jag lärt mig på "mannen som kan tala med hundar"! Så jag hatar när det går hundar lösa, även om de viftar på svansen, för nu vet jag inte längre om de vill äta mig eller hälsa bara :P
startsidan
Tillbaka?

Senaste inläggen