Jag ska jobba idag. Jag har fyra lager av mina nya nagellack på fingrarna. Min tatuering flagar och kommer snart se ut som den ska se ut, den är bara lite scary nu. Min rygg värker och jag har fyra nya blåsor på mina fötter som gör skitont. Jag har inga bra skor så det kommer bli ännu fler när fötterna ska vara instängda så länge i något som inte är ingått. Mina ögon rinner, men bara för att de är trötta. Jag är inte  ledsen, jag är inte ensam och jag är inte arg. Jag är bara jag. Det är ganska skönt att bara vara ibland. Det är ju det man vill uppnå. Man vill kunna göra det man tycker om utan att någonting hindrar en. Man vill kunna svamla på i evigheters evigheter. Och vet ni, det är ju det jag gör nu?

Nästa vecka blir jag tjugo år gammal. Jag påbörjar mitt tredje årtionde, jag är ett år äldre än jag var dagen innan. Inte för att jag ser fram jättemycket mot det, men någon gång ska ju den dagen komma också. Jag ser fram emot att vara hemma hos mamma och pappa som jag alltid varit när jag fyllt år. Förr när jag var liten gick jag och la mig tidigt dagen innan för att det skulle bli dagen med stort D. Jag hade alltid svårt att somna och jag låg vaken halva natten och vaknade klockan fem och ville gå upp då. Ofta gillade inte mamma och pappa mina beslut eftersom de var trötta efter skiftarbetet, men jag tror de tyckte att det var ganska roligt.

Jag har min man i år igen. Min bästa P som gör att hjärtat fladdrar till lite snabbare när han smeker mig över kinden. Det känns bra. Jättebra. Nä, nu ska jag sluta, jag har faktiskt lite att göra.