Mitt Twilightintresse vaknade en torsdag efter en totalt misslyckad körlektion. Jag var besviken, arg på mig själv och skämdes över att det gått så dåligt. Det här var snart två år sedan. Jag kravlade mig in i stans enda bokaffär och gick runt och suktade efter böcker jag ville ha, men inte riktigt hade ork att lägga ner pengar på. Så såg jag den, en röd och svart bok, ett rött äpple, namnen Bella och Edward.

Först var jag skeptisk, men väldigt nyfiken, så jag köpte den. Började läsa. Sen var jag fast. Jag längtade tills nästa bok, men det var ingen i min närhet som hade en aning om vad det var för böcker jag pratade om. Twilighthysterin hade ännu inte slagit igenom och jag känner mig lite småstolt som hittade Twilight innan världen gjorde det. Jag avgudade den klyschiga lätta historian, jag avgudade Edwards perfektion och kontrasten mellan de bägge huvudpersonerna. Så läste jag andra boken påväg ner till skåne en molnig dag, och jag visste att jag skulle bli lika nerkärad i det här fiktiva paret som jag blivit i andra. Fast det här kändes lite lite mer.

Så fick jag ett samtal - HAR DU SETT, EN NY VAMPYRFILM KOMMER! Eh, jaså? Så insåg jag. OMG, TWILIGHT. Yes, end of story typ. Men ändå. Mysigt. Jag är så fast.