Jag fick första antagningsbeskedet igår. Jag kom bland annat in på socialrätt i Blekinge (en distanskurs, ska inte flytta) och är reserv sjutton till en distanskurs i kriminologi. Har ett par reservplatser till jag tänkt acceptera, man vet ju inte hur det ser ut i slutändan liksom. Jag har ju redan en garanterad plats på sociologi två, och  om jag tar den och socialrätten i höst kommer det bli alldeles utmärkt.

Varför känner jag mig deprimerad för? Jo. Jag sökte socionomprogrammet förra året. Efter första urvalet hamnade jag på reservplats typ 285. Efter andra urvalet var jag helt plötsligt andra reserv. Vadå underbart trodde jag? De tog naturligtvis inte in några reserver. Jag tänkte, aja, jag har i alla fall min beteendevetenskapliga grundkurs, det är alltid något.

Jag sökte i år igen. Hamnade på reservplats 70 i första urvalet. Vart kommer jag hamna i andra? Kommer jag in? Blir det att bara läsa kurser, eller kommer jag läsa ett program? Uhu. Huvudet går runt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det jag vet är att jag måste tacka ja i alla fall, jag får inte glömma bort det. Det vore tragiskt. Men ja, nä jag ska inte skriva mer för då kommer det världens mest tråkiga uppläggning om hur upp och nervänd jag är.